Retorikfelet
Jag tar inte mitt uppdrag på allvar, känner jag. Andreas Barås - min brother from another mother - har gett mig ett uppdrag: "Förra året i Almedalen talade Göran Hägglund om de viktigaste människorna, 'verklighetens folk'. Han beskrev denna folkgrupp som 'de som arbetar, äter fläskkotletter, och åker på semester'. Tankar om detta?"
Ja, absolut. Om min hjärna hade varit en äldre dams underliv så hade den skrikit efter lite "tena lady". Så mycket ideér rinner ur min hjärna nu.
Tänk er att Göran plockar upp luren och slår ett telefonnummer han tror att han memorerat. Tre signaler går fram och plötsligt lyfter någon på luren och säger: "Hajjå!"
Göran: Hej, det är Göran. Hur ska vi lägga upp taktiken för att få fram rätt känsla av medelsvenssons. Du vet, gräsrötter... folket som får det att funka? -Stabiliteten.
Den tio åriga pojken som svarade: "Hajjå?! Ghassshhhi..." Klick!
Göran: "Hallå? Vem är det jag talar med!? Det här talet ska ju vara klart om en halvtimme! SVARA!"
Göran lägger på i panik och kanske drar upp gylfen, vad vet jag. Nu var han tvungen att skriva slutklämmen på talet helt på egen hand. Det får bli som det blir, tänker han, och blandar till lite billig sprit i en mugg.
Göran tänker rätt. 'Fläskkotletter' är väldigt bra och skänker tankar till lågpris och Lidl i kontrast till Café Operas lunchlådor. Men sen det där med 'semester' och 'arbete' gäller liksom alla människor och ger ingen större effekt.
"Verkligehetens folk" är okej eftersom man skulle kunna tänka sig att de som aldrig syns och inte tjänar så mycket pengar lever i verkligheten och får slita för att upprätthålla någon slags stabilitet och icketumult för de lyckligt lottade. Han snackar alltså om en slags ras som gör bäst i att hålla sig där de är för att de övriga ska kunna fortsätta. Jag känner igen det här från 40-talets Tyskland.
Nog grillades det då, alltid. Men inte var det fläskkotlett.
-Henka
Ja, absolut. Om min hjärna hade varit en äldre dams underliv så hade den skrikit efter lite "tena lady". Så mycket ideér rinner ur min hjärna nu.
Tänk er att Göran plockar upp luren och slår ett telefonnummer han tror att han memorerat. Tre signaler går fram och plötsligt lyfter någon på luren och säger: "Hajjå!"
Göran: Hej, det är Göran. Hur ska vi lägga upp taktiken för att få fram rätt känsla av medelsvenssons. Du vet, gräsrötter... folket som får det att funka? -Stabiliteten.
Den tio åriga pojken som svarade: "Hajjå?! Ghassshhhi..." Klick!
Göran: "Hallå? Vem är det jag talar med!? Det här talet ska ju vara klart om en halvtimme! SVARA!"
Göran lägger på i panik och kanske drar upp gylfen, vad vet jag. Nu var han tvungen att skriva slutklämmen på talet helt på egen hand. Det får bli som det blir, tänker han, och blandar till lite billig sprit i en mugg.
Göran tänker rätt. 'Fläskkotletter' är väldigt bra och skänker tankar till lågpris och Lidl i kontrast till Café Operas lunchlådor. Men sen det där med 'semester' och 'arbete' gäller liksom alla människor och ger ingen större effekt.
"Verkligehetens folk" är okej eftersom man skulle kunna tänka sig att de som aldrig syns och inte tjänar så mycket pengar lever i verkligheten och får slita för att upprätthålla någon slags stabilitet och icketumult för de lyckligt lottade. Han snackar alltså om en slags ras som gör bäst i att hålla sig där de är för att de övriga ska kunna fortsätta. Jag känner igen det här från 40-talets Tyskland.
Nog grillades det då, alltid. Men inte var det fläskkotlett.
-Henka
Kommentarer
Trackback
